Boken är en uppföljare till "Om jag stannar" som jag läste kanske en vecka sedan (visserligen på finska), men ändå. Blev jätteförvånad när jag tog ut boken från hyllan och läste baksidetexten - den här är ju fortsättning till förra boken! Visste inte att det fanns någon sådan. Böckerna ser helt olika och om jag inte skulle ha läst baksidetexten skulle jag knappast ha förknippat böckerna med varandra. Men glad blev jag förstås, förra boken var riktigt bra! Boken berättar från Adams synvinkel om vad som händer tre år efter olyckan och tre år efter att Mia lämnat honom. Boken är kanske lite svår att förstå om man inte har läst förra boken, men kort sagt hamnar Mia och hennes familj i en hemsk bilolycka i förra boken som endast Mia överlever. Adam är då alltså hennes pojkvän och det som båda har gemensamt är musiken. Nu är Adam den kända gitarristen och sångaren i ett världsberömt, jättepopulärt band och Mia är en berömd cellist. Mia lämnade Adam när hon for till Julliard för att studera, men Adam har aldrig slutatat älska henne fast han är ihop med någon annan. Adam känner sig utmattad på livet och har ingen livsglädje kvar. Han är jättepopulär och får spela och sjunga vilket han älskar, men inte ens det känns roligt längre. Men vad händer när Adam går och lyssnar på Mias cellokonsert...?

De första sidorna tänkte jag att boken förstås igen var skriven från Mias synvinkel, men sedan märkte jag att hon rökte, var beroende av piller osv så sedan fattade jag att det var skrivet av Adam istället. I början tänkte jag att ojnej, inte igen någon bok om drogproblem och självmordstankar, till all tur blir den bättre på den fronten mot slutet. Boken var ganska tråkig i början och i mitten av boken läste jag riktigt bara för att få den slut. Det var faktiskt först riktigt i slutet som den blev bra, men när jag nu tänker på boken kommer jag nog ihåg den på ett positivt sätt. Boken berättar ungefär vartannat kapitel om det som händer just nu och vartannat om lite vad som hänt under de tre åren. Smart skrivet! Boken slutar förstås lyckligt, kanske lite överdrivet tycker vissa, men jag gillade det. Boken slutar sådär lyckligt, men ändå lite på hälft, men inte så att man ändå tycker att det blir mitt i allt. I överlag var alltså boken bra, blev ett positivt minne.