Boken skulle läsas till skolan, eftersom vi hade något andra världskriget-tema. Man fick själv välja bok, och jag tog den här p.g.a att den var tjockast... 
Den handlar om en flicka, Liesel Meminger, som tvingas flytta in hos en annan familj eftersom brodern dött och mamman inte längre kunde ta hand om henne. Hon hamnar hos ett par, vars egna barn redan flyttat hemifrån. Mamman är sträng och pappan är snäll. Det tar ett tag, men snart vänjer hon sig. Hon lär sig tycka mycket om sina nya föräldrar och hittar en bra vän. Liesel är inte så bra på att läsa, men hon älskar böcker. Pappan lär henne läsa om nätterna och Liesels begär för böcker växer. Hon börjar stjäla dem. En i taget, så att hon alltid har något att läsa. Och hon läser. Läser och läser. En dag knackar en man på deras dörr. Genom att se på sina föräldrars miner, förstår hon att det är något allvarligt på gång. Mannen sätts ner och bo i källaren och Liesel måste lova att aldrig berätta för någon att de har någon i källaren. För det är farligt. Han är Jude. I början är Liesel och juden, Max, nästan lite rädda för varandra, men med tiden byggs en mycket stark vänskap upp. Just som livet känns så härligt, hamnar Max hastigt lämna huset och familjen. Bombhot finns hela tiden. Och en dag är det inte ett hot längre. Det är verklighet. Staden där de bor bombas och allt blir förstört. Hur är det efter kaosen? Vem överlevde? Och sedan?
Jag läste boken under en ganska lång tid. I vissa skeden var boken mycket spännande, i vissa skeden riktigt tråkig. Boken har blivit belönat med många pris, och fått mycket beröm. Nog gillade jag också boken sådär. Kanske det känns att man förstår allt hemskt mycket bättre när man är äldre? Jag vet inte. Liesel, som person, hade jag lite svårt att förstå. Hennes handlingar och så. Men jag älskade hennes pappa! Han var så lugn och trevlig. Trygg och ändå förståndig. Mamman gllade jag också mer, ju längre historien kom. Och Rudy förstås :). Att ha döden som berättare var ju ganska konstigt, men smart. Det gav en helt annan känsla i boken. Det kändes som om man lärde känna honom. Läs boken om krig intresserad. Och du har tid. Jag skulle kanske ha valt en annan bok om jag skulle få välja på nytt.